Linda

Ja vem som nu än läser detta...

Jag hade inte tänkt att blogga för jag vill inte blogga när jag blir så här..men! Jag är på Öland nu, känner mig mer ensam än nånsin. Och då menar jag inte ensam på det sättet att jag inte träffar någon,(..för det gör jag..)utan på det sättet att jag inte har någon att vara med, prata med. Ni fattar!

På sista tiden har jag gått runt med vissa känslor som jag inte pratar om för jag vill inte kännas vid dem, men idag försvann mitt minneskort till mobilen och tårarna började spruta nerför kinderna på mig. Jag kunde inte stoppa dem och jag kunde inte skylla på att jag var ledsen för att mitt minneskort är borta. Jag var tvungen att verkligen känna! Känna allt det där jag stoppat undan och det är inte något jag vill egentligen...varför känner jag så här?

Jag antar att jag måste börja reda ut allting.

Note to self: Om något verkar för bra för att vara sant, så är det det!

Hoppas jag inte deppade ner er med nu...jag ska sova bort resten av denna dagen. Jobba två dagar till sen får jag åka hem och ladda om batterierna. Det behövs som ni säkert märker...

xoxo