Linda

Mitt rum doftar rent och såpa. Det känns som att det verkligen är dags för mig att ta tag i all skit jag har omkring mig, ösa på såpa och sen bara städa upp allt tills det känns nytt igen. Detta är då en metafor. :P

Som jag sagt innan ska jag inte blogga vid dessa tillfällen, men jag kan inte heller bara gå och lägga mig. För jag vet att det gör mer skada än nytta. Sömn är vid tillfällen som denna så långt borta. Jag ville att såpan skulle tränga in i min hjärna, att jag skulle andas in den rena doften och sen känna mig glänsande ren och vid gott mod. Men det funkar nog inte så. Nä, nu framstår jag som en person som inte vet bättre än att fortsätta trycka undan det som gör ont och andas in lite såpa istället.

Det är så mycket jag vill! Men jag vet inte hur jag ska göra eller vart jag ska börja...
Det är så mycket jag inte vill! Men jag vet inte hur jag ska sluta...
Det är så mycket som saknas! Som jag inte vet vart jag ska finna...



Aja...tur att det finns såpa i alla fall!

Ta hand om er!

xoxo