Linda

Den finaste barnboken jag vet heter "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson. Hon som skrev om Mumin och Mumindalen.



Vem ska trösta Knyttet handlar om ett litet Knytt som är ensam och rädd. Han får nog av alla läskiga hemuler och Mårran som skriker där utanför och flyr ut i den stora världen. Men ingen där bryr sig om hur han mår för han säger inte hej till nån, låter ingen veta att han finns. Men sen hittar han en flaskpost från en flicka som är en rädd liten skrutt. Knyttet ger sig iväg för att hitta henne, så han kan trösta och skydda henne.

Jag har alltid hittat glädje, hopp och känt värme när jag läst denna boken. Jag brukar läsa den när jag känner mig som jag känner mig nu...

Här har ni början på boken:

Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

xoxo