Nödvändigt att bli sagt..
Jag är ledsen. Behövde någonstans att bara få säga de orden men vet inte vart de ska komma fram. Gråten liksom trycker över bröstet och ensamheten är närmre än innan. Tur att min familj är här.
Om en vecka är jag tillbaka i Stockholm. Då måste jag ha löst det här...annars går jag väl under.
xoxo
Kommentarer
Postat av: Ida
har du börjat skriva igen?! det har jag missat ju!
puss
Trackback
