Linda

Om ni inte vill bli nedstämda av mina ord, läs inte vidare...


...okej.

Jag tänkte vara brutalt ärlig. Mest mot mig själv....

Hela min värld gungar. Det finns inget stabilt för mig att hålla fast vid. Jag känner mig rädd och orolig samtidigt som jag är helt tom. Tomheten får mig att sluta mig, dra mig undan, samtidigt som människor tycks tappa bort mig i mängden. Jag har svårt att säga att jag behöver nån, men jag behöver verkligen någon..

Jag drar mig fram, en dag i taget, så länge det går. Jag hoppas bara att den dagen jag faller finns någon där. Någon som minns och vet vem jag verkligen är...som kan påminna mig om vem jag är...

Jag vet inte vad jag ska göra..vart jag ska vända mig. Vad gör man?